I fredags åkte jag och min man till Öland för övernattning på Strand Hotel, detta inkluderade även ett fantastiskt julbord och bra julshow av Timoteij. 

Dottern hyste vi in hos farmor och farfar. Innan vi åkte lämnade vi en lapp med insulindoserinstruktion, telefonnummer de kunde ringa om något hände och pratade lite allmänt. Vi är inte alltid tillgängliga och ibland behövs ju andra telefonnummer att ringa om något krånglar, och blir det värre än värst får man väl helt enkelt åka till sjukan. ;-)

Kolhydratsräkning är ingenting vi använder oss av alls. Detta anser jag, just för tillfället bara krånglar, till allt. Vi har provat men efter en dags provande och helt idiotiska bs-värden la vi ner det projektet och ger nu dottern i princip samma doser varje dag. Det kan skilja sig någon halv enhet hit eller dit vid varje måltid, men inte mer. Jag, själv kan använda mig av det ibland. Men det händer väl ca två ggr i månaden eller nåt liknande.

Något som jag dock måste erkänna är att detta julbord vi var på i fredags var bannemig inte lätt att dosera till! Hur i hundan ska man få till rätt dos till över 100 rätter som man äter över flera timmar?!?! Jag gjorde lite på ett hum och tog ju även fördröjd kombibolus över tre timmar. Detta kan jag ju säga gick käpprätt åt HELVETE! Innan jag ens kommit till de varma rätterna på julbordet var mitt bs redan på 26...bara att pumpa i ex antal enheter till... Inte förrän dagen efter var de nere på något sånär acceptabla nivåer.... Kan säga att jag redan nu är tacksam över att dottern bara äter köttbullar, prinskorv, skinka, revben och någon potatis på julbordet, för då vet jag att hennes insulindos räcker. Jag har nog lärt mig av helgen och kommer både dubbla och kanske tredubbla min dos när det är dags för nästa julbord på julafton ;-)

Tack för mig, hej :-)

Fick en lapp av dottern idag där hon skrivit att hon hatar sin diabetes, hon vill inte sticka sig varje dag (blodsocker, min anm.) och hon vill inte ha pump... Stackarn, vad säger man som mamma i ett sånt läge? Jag kan inte trolla med knäna och ta bort den, hon kommer ju att ha den resten av livet. Det enda jag kunde trösta henne med var att man inte alltid behöver ta så många blodsocker som hon gör nu.Jag känner av lite på ett hum hur jag ligger i mitt bs. Innan hon fick sin diagnos så var jag riktigt DÅLIG på detta med att kolla mitt blodsocker. Tog det väl kanske några få ggr i veckan, främst när jag kände att jag nog inte riktigt mådde speciellt bra. Känning alt högt. Nu har jag blivit betydligt bättre, och det beror enkom på att E tar så hiskeligt med bs varje dag. Jag kan dock inte påstå att jag tar lika många som henne, men hälften iaf. För att vara jag är det en stor bedrift ;-)

Jag måste nog erkänna att jag hatar inte min diabetes. Jag har efter 27 år lärt mig att leva med den, ungefär som en gammal vän som man inte blir av med. Inte haft problem med vare sig sprutor eller bs. Dock måste jag ju erkänna att när jag fick min diagnos var det inte tal om blodsocker för det fanns inte. Många sprutor om dagen? Nope, endast två. En morgon och en kväll.... det är ju liiiiite skillnad nu :-)

Jag har inte tillhört de diabetiker som under perioder struntat i att ta insulin, ätit massa skit, blivit redlöst berusad och inte brytt sig om att man faktiskt är lite annorlunda. Jag har nog skött mig hyffsat. Men visst är inte jag guds bästa barn! Självklart har jag haft mina godiskvällar, festat och haft mina brister, vissa finns fortfarande kvar. MEN sen dottern insjuknade har ju även jag fått bättre matvanor, inget godis och sällsynta festkvällar. Det intresserar mig inte längre, jag har ju faktiskt ett barn som ser hur jag gör! 

Något som jag däremot verkligen HATAR är dessa förbannade rekyleffekter, som ialla fall jag får efter en känning! Alltid fått och kommer väl antaglien alltid att få. Fy fan för dessa! Först mår man ju dåligt för att man "är låg" och måste få i sig dextrosol, eller vad man nu har till hands.. Sen vet jag det, en halvtimme-timme efter kommer huvudvärken, tröttheten, irritationen..mm mm. Helst vill jag bara lägga mig i ett mörkt rum och sova i ett par timmar tills det har gått över. För över går det ju som tur är. Dock funkar ju inte det när man har barn. För oavsett hur jag mår går ju dagen vidare och är inte mannen hemma så är det de vardagliga sakerna som måste funka. Maten måste lagas, disken fixas, pannan tändas och så vidare.

Jag hoppas verkligen att inte E får dessa "biverkningar", tyvärr har hon börjat känna av huvudvärken efter en känning men inte alltid. Hoppas hoppas att det stannar vid det!

Tack för mig, hej!

Ibland funderar jag på hur min man står ut med all diabetes som ju finns i vår lilla familj.. Han kan inte ha det lätt när de två som han häller närmast hjärta mår dåligt på grund av alla möjliga orsaker som ju finns när det gäller diabetes.. Höga alt låga bs, ketoner, humörsvängningar mm mm.
Framförallt kan han inte ha det lätt när bi tar blodsocker och följande visar sig hos dottern och mig...
( japp datumen är inte samma, men beror på min lathet... Kände inte att det är lika viktigt att datumet är rätt på min bs-mätare som dotterns :-))

Jaha då var man då inne i december, denna gottemånad... Affärerna skyltar med diverse godis i butikerna, det är chokladkartonger åt ena hållet och chokladkalendrar åt andra. När detta fenomen börjar utspela sig tycker jag synd om min dotter, hon vill ju oxå ha chokladkalender! Men finns det överhuvudtaget något företag som tillverkar en med sockerfri choklad? Skulle inte tro det, inte vad jag har upptäckt iaf! Och för er som ger era diabetesbarn vanligt godis, vi gör INTE det! Anledningarna till det är många... men framförallt så är hon ju diabetiker! (Ja, jag vet att man har möjligheten att ge extra insulin för detta, men det är inte alltid som det funkar.) Kan och ska inte äta sockergodis, och skulle hon någongång ta något litet så skjuter bs i höjden något så kollosalt! Det är liksom inte värt besväret, för att sen få ner bs till en normal nivå kan det krävas oerhörda mängder extrastick i fingret och extra insulin..Jag kan ju tycka att det räcker med allt det "vanliga" jobbet vi gör varje dag för att få vardagen att funka...

Var på julskyltning igår en sväng....I var och varannan butik så bjöds det på godis. Tyvärr så har jag en inte alltför förstående 18-årig lillasyster som anser att hon vill och kan göra som hon känner för. Är hon sugen på tio bitar godis så äter hon det oavsett! Personligen så känns det inte bra när dottern är med och ser henne äta allt och mumsa isig, DET är inte ok! Men inte fan lyssnar hon! Hur som helst så gav vi med oss och dottern fick ta TVÅ skumtomtar. TVÅ skumtomtar höjde hennes bs från väldigt bra 6 till chockartade 26!!!! Som sagt det är fanimej inte värt besväret.

Onej kanske ni tänker, stackars barn som inte fått någon kalender! Jo då, självklart har hon kalender! En oerhört tjusig sådan som hon fått från farmor med PAKET varje dag :-) Så nu kan ni andra barn sitta med era äckliga chokladkalendrar för en sketen tia, E hon öppnar paket varje dag och inte ens ett paket är värt bara en tia!

Tack för mig, hej ;-9

Jaha, efter att ha fått hämta dottern inskolan i måndags. Allmänt seg och förkyld var det dags att gå till skola resp. jobb idag igen. Har de senaste dagarna fått kämpa med alldeles för höga värden och allmänt hoppande blodsocker, kan inte påstå att de var bättre idag!! E hade ett superbra bs till frukost, 4,8(!!), sen vet ha inte vad som hände.. Känningar och höga värden om vartannat... Och då var vi ändå hos diabteamet igår för att få hjälp led just detta. Stackarn har fått extra insulin varvat med dextrosol, som ju inte är det godast som finns...
För att en toppa skoldagen fick dottern huvudvärk som heter duga ( på grund av hoppande värden), så hennes pappa/min man fick hämta innan skolan var slut. Jag kunde helt enkelt inte komma ifrån. Händer inte ofta men ibland så..
Nu hoppas vi på en bättre dag imorgon.

Tack för mig, hej!

Jag har aldrig hymlat med att jag är diabetiker, men heller aldrig skyltat med det. Äter jag ute tar jag mitt blodsocker och mitt insulin som om om det är det natuligaste i världen. Om någon ser så får de väl det. Tanken är ju att man ska kunna vara helt normal och inte smyga med allt man måste göra. För det är bland det värsta jag vet! 

Om jag hade gömt min bs-mätare när jag tar bs eller försöker gömma att jag tar insulin, vilka signaler sänder jag då till min dotter? 

Jag vill absolut inte att hon ska skämmas över att vara diabetiker. Hymlar man blir det ju lätt att man skäms, vilket kan leda till att man inte tar sitt insulin..skiter i att ta bs..

detta kan senare leda till allvarliga problem!!

Blir så trött på P3 när de inte kollar upp info innan de sänder ett program som på ett skämtsamt sätt ska försöka skämta om diabetiker. Kan dock lova att oavsett hur mycket mer jag och min dotter motionerar blir vi aldrig av med vår sjukdom...

tack för mig hej...

Jaha idag minsann var dotterns assistent sjuk, denna person är även hennes fritidsfröken. En helt underbar människa som jag kan lita helt och fullt på när det gäller att ta hand om dottern och hennes diabetes! Men idag var hon som sagt sjuk, nu var det ju även så att även den andra personen som kan lite om dotterns diabetes oxå var sjuk! Detta ledde till att de hade tagit in en helt ny vikarie, en ung tjej runt 20 som jobbade sin första dag igår. Jag kände att "Nehej minsann, här ska inte E vara på fritids idag." Hon fick helt enkelt åka hem istället. Eftersom jag jobbar deltid och är sjukskriven upp till heltid har jag rätt att ha henne på fritids när jag är hemma, detta mest för hennes skull. Det är inte alltid så roligt att vara hemma hos mamma... Men idag fick hon allt stå ut med gamla mamma. Och det gick ju bra det med.

När sådant här händer börjar jag allvarligt fundera på vem som har ansvaret att ta in vikarier som fixar de olika behoven som ju faktiskt kan finnas. Speciellt när det inte finns någon ordinarie personal att fråga. När jag senare kommer att börja jobba mer (jobbar på förskola) om detta händer, jag har absolut ingen möjlighet att bara gå hem från jobbet! Kan jag då lita på att E får rätt mängd insulin? Att personalen ifråga inte ger insulin vid lågt bs? Eller allt annat som ju faktiskt kan inträffa hos barn med diabetes...

Huvaligen...blir nervös bara jag sitter och skriver om det..

Tack för mig..HEJ!

Jag är med i en FB-grupp med föräldrar till barn med diabetes. Börjar allvarligt fundera på hur folk tänker, eller det kanske är jag som är en dålig mamma?

Där kommer inlägg från föräldrar som ställer väckarklockan flera gånger VARJE natt för att gå upp och ta BS (blodsocker) på barnet så att det ligger bra hela natten. Har vi aldrig gjort och kommer aldrig att göra! Vi tar ett på dottern efter middagen, runt sju, sen inget förrän morgonen efter. Ibland tar vi på henne när hon sover, INNAN vi går och lägger oss, men det är bara om hon ligger högt efter maten. Är vi dåliga föräldrar då för att vi anser att både vi och dottern ska få en god natts sömn, så att vi klarar av nästa dags alla prövningar? Vi har ju självklart även tagit upp detta med läkaren och han har sagt att vi absolut inte ska gå upp på nätterna.. Men man börjar ju fundera, med tanke på¨att det tydligen finns de föräldrar som går upp och tar på sina tonårsbarn...

Och alldeles nyss läste jag en mamma som undrade hur "vi andra gör" vid sjukdomar bland klasskamrater/förskolan. Många var det som lät barnen stanna hemma för att de inte ska bli sjuka. Ehhh varför? Visst att diabetiker kan bli lite mer sjuka när de har en grundsjukdom, men hur ska man veta hur barnen reagerar vid ex magsjuka om de aldrig fått det för att man får stanna hemma när någon annan i klassen/ på förskolan är sjuk? Nu kommer även här frågan tillbaka, är vi dåliga föräldrar som anser att barnen ska gå oavsett? (Ja inte om de är sjuka själva, givetvis!)

Skulle jag vara hemma med min dotter varje gång någon var sjuk i hennes klass eller på skolan skulle jag ju ALDRIG få gå till jobbet. Mina arbetskamrater skulle ju få tuppjuck för att jag aldrig kom.. Vi vuxna har ju faktiskt också ett eget liv, jag vill inte vara hemma med dottern jämt. Känns dock som vissa föräldrar verkar vara det, snacka om NOJA!

Tack för mig, hej ;-)