Vad är det som händer? Helt plötsligt har all den extra tid jag haft försvunnit!! Vad i hela friden... Att jobba heltid tar bannemig bort all fritid!! Alla dessa förbannade kvällsmöten..
För att inte tal om att man givetvis ska åka på nån sorts magåkomma mitt i alltihop! Häromdagen låg jag helt avdomnad i soffan och mådde pyton, mannen var genomförkyld och den enda som var frisk som en nötkärna var dottern. Hördes några klagomål? Nej... Sim tur var kunde mannen iaf laga middag så att de inte behövde svälta.. Men efter låg även han halvdäckad. Dottern nöjde sig med att kolla lite på datorn.. Tog sina bs och låg som tur var fantastiskt bra! Vet inte om jag orkat engagera mig i dåliga värden.. Låter hemskt, men diabetes och magsjuka går knappast hand i hand! Jag mådde pyton! Inte nog med sjukdomen i sig.. Men som alltid när jag är sjuk kommer ketonerna som ett jävla brev på posten... Måste nog säga att jag hade fullt upp med att få ordning på mina egna bs... Och nu efteråt kan jag ute påstå att jag har dåligt samvete för det, även mitt bs måste ju ligga bra.. Och det är ju alltid lite knivigare när man har en infektion.
Hoppas bara att det bara är jag som drabbades och att resten av familjen klarar sig. Får dottern magsjuka brukar det oftast sluta med en sjukhusresa och det är ingenting jag känner för!

Tiden ja... Nu har jag märkt att jag kan glömma bort dotterns bs, totalt förtränga att hon ska ta prover... Inte heller kommer jag ihåg att kolla i boken där lärarna skriver upp hur hon legat under dagen... Hur i hela friden ska jag lyckas få tillbaka dessa hjärnceller som påminde mig????

Tack för mig, hej!

Mat är ett ämne som ofta kommer upp till samtal hemma hos oss.. Det är ett nödvändigt ont men så fruktansvärt TRÅKIGT att laga! Jag nästan avskyr att laga mat...Kan vara hur vrålhungrig som helst när jag börjar men sen när det är dags att äta är jag inte alls sugen på vad som bjuds..

Vi har aldrig lagat annan mat till dottern för att hon inte tycker om eller inte vill ha det som lagats. Vill hon inte äta, nä då får hon väl svälta! Sin diabetes till trots. Skulle dock aldrig falla mig i att laga sådan man som jag vet att hon inte tycker om. finns ingen anledning..

Det händer dock att hon helt enkelt blir sur för att det är något helt annat till middag än vad hon vill ha. Antingen får hon väl äta annars vara utan. Blir hon sen hungrig finns det alltid mat kvar att värma.

Däremot i skolan anser jag att det är en helt annan sak. Först och främst är dagens skolmat under all kritik! Fruktansvärt tråkig till utseendet och oftast rätt smaklös. För att inte tala om dessa ofantligt påhittiga soppor som kan erbjudas.. Grrrr..Vi har med den ansvariga i kommunen kommit överens om att E ska få annan mat när det är sådant hon inte tycker om eller inte är speciellt bra diabeteskost. Exempelvis pannkakor. Då får hon alltid annan mat och hon har inte ens klagat över detta. Kan ju även tala om att pannkakor är inte ens något som vi äter hemma, detta anser inte jag vara mat. Efterrätt på sin höjd. Men knappt det..

Soppa äter hon inte heller i skolan.. Blask!

Har ingen aning om hur läget är i övriga landet angående diabetesmat men måste nog säga att vår är en av de bättre. Aldrig varit några problem och har alltid ställt upp.

Tack för mig, hej!

Nu är dottern sjuk...igen! Tycker allt att det händer lite väl ofta nu för tiden. Förkylningen slog till onsdag kväll, hemma från skolan torsdag och fredag. I går kväll kom hostan...som aldrig är långt bort.

Men för en gång skull ligger blodsockervärdena bra! Trots infektion. Oerhört skönt. Även mina ligger ju fantastiskt nu för tiden. Tänk vilken skillnad det gör att träna lite smått. Har inte kunnat göra det på läääääääääänge på grund av oerhörda problem med fötterna (icke diabetesrelaterat). Så nu känner jag att livet är på topp (nåja lite småskavanker finns väl, men nästan tipp topp.) 

Kan träna det jag vill, promenader och några turer på löpbanden, jobbar återigen heltid (varit sjukskriven) och trivs fantastiskt bra på jobbet! 

Nu hoppas vi bara att sjukdomarna försvinner snabbt och att ingen annan blir sjuk!

Kort och bra :-)

Tack för mig, hej!

Men FY FAN!!! 

Det verkar som om detta kommer bli värsta följetongen! E´s frititds...

Nu har det hänt igen!!! Jävla stolpskott!!! nu har han även ett namn johan...

Igår kom han och E ner till mig på förskolan runt halv fyra. Följande inträffade. Kan ju bara börja med att säga att personalen på fritids inte har fått utb än i diabetes och de vet att jag är i samma byggnad så bara att komma ner om det är nåt.

E; mamma jag låg på 16.

Johan; Det är lite högt va?

Jag; Ja, men det är väl inte så konstigt ni åt ju mellis för bara en timme sen. 

Johan; Jamen, då gav vi henne inget insulin.

Jag; VA varför inte det?

Johan; Ja men vi lät personalen i matsalen ta blodsockret för han är ju diabetiker. Då hade hon åtta och han tyckte inte att hon behövde något insulin för det skulle nog sjunka ändå.

Jag; (Nästan exploderar)Men för helvete, det är klart att hon ska ha insulin! Det är ju för kolhydraterna som hon tar insulin annars hade hon ju inte behövt det. 

Johan står som ett fån. Och som vanligt ser det ut som om han inte lyssnar.

Jag; E ta en enhet och sen får vi se vad det bli sedan.

De går sen tillbaka till fritids, men E´s bs tog ett tag att få ner men på kvällen var det hyffsat iaf.

Mina funderingar går ju nu i om man kan anmäla detta till någon förutom rektorn? Vad har man rätt till? Och tydligen får man anställa vilka jävla stolpskott som helst.

Fortsätter detta vet jag inte vad jag ska ta mig till! Jag anser mig inte ha jättenoja angående vare sig min egen eller dottern diabetes. Men när jag och min man jobbar vill jag kunna lita på de personer som har hand om henne att de vet vad de håller på med och inte gör idiotiska saker. Skulle inte förvåna mig om de någon dag bjuder alla barn på kakor och godis!! Jävla idiot!

Hade jag råd skulle jag bannemig säga upp mig och vara hemma så att man slipper ha att göra med personalen på fritids överhuvudtaget. Men den lyxen finns inte, måste jobba och det heltid. Kan ju inte påstå att man bli speciellt rik på vårdbidraget man får varje månad, kan inte ens gå ner i arbetstid fast jag skulle vilja...

Trivs ju himla bra på jobbet och det är ju ett stort plus!

Nej dags att ANDAS och LUGNA ner nerverna..

Tack för mig, hej ;-/

Fan fan fan idag är det inte lätt att orka vara en trevlig mamma..... Dottern är det absolut inget fel med, hennes bs har legat bra hela dagen. Iallafall har jag inte inte hört nåt från skolan. När hon kommit hem har det inte heller varit knas.. MEN mitt bs är bara skit idag!!!! Har inatt haft två jävla känningar och mår skit! Givetvis var det ju jag som skulle öppna på förskolan där jag jobbar, så efter en natt med två känningar och en timmes sömn var det bara att åka till jobbet kvart i sex... Huvudet hängde inte med och det är inte lätt att i sådan lägen ta hand om en åttaåring, nu hade jag på en halvtimme åtta barn mellan två och fem år. Jag kan lova att den lättnadens suck jag hade när min kollega kom hördes nog långt! Det är inte ofta jag har nattliga känningar men det händer. (Har alltid vaknat, så det är inget som bekymrar mig). De gånger brukar jag hela dagen vara seg och mest vilja sova men jag brukar klara mitt jobb. Detta, mina vänner, hände inte idag. Kände redan när jag åkte att jag nog var tvungen att åka hem igen. Sagt och gjort klockan kvart över åtta satt jag i bilen på väg hem. Har sedan sovit i tre och en halv timme, ätit lite lunch och slappat. Kan inte påstå att jag mår jättemycket bättre, skulle nog kunna sova några timmar till, huvudvärken jag har är från helvetet och trots att jag vet att värktabletter inte hjälper mycket har jag ändå petat i mig några stucken för att få liiiite hjälp. Det andra är detta konstanta illamåendet!! Fy fasen! Varför ska det inte räcka med en sketen biverkning utan man ska må som skit hela dagen... Måste dock på möte mellan fem och sju som jag inte kan komma ifrån.. Bara att bita i det sura och hoppas att jag tar mig genom det...

Tack för mig, hej.. :-/

Skrev innan jul ett inlägg om att det skulle anställas ny personal på dotterns fritids. Jo då detta har nu hänt! En idiot till man som inte begriper nånting!!!(Plus en tjej i 20-årsåldern som ska vara vissa timmar i veckan.) Som att prata med en vägg!!! Att man behöver lära sig lite om diabetes har jag full förståelse för, MEN  när samma sak händer två dagar irad!! GRRR...Kan bara tala om att de har en mapp där det finns nerskrivet hur man ska ta hand om E.s diabetes och vad man ska tänka på och göra i olika situationer!

Det började igår... När jag ska hämta E på fritids visar det sig att de är i gymnastiksalen. Går då dit för att hämta, där sitter hon likblek på en bänk..jaha känning! Ingen personal kommer fram och berättar hur em varit. När vi sen sitter i bilen på väg hem pratar vi lite allmänt. JAg säger ju då att det var ju tråkigt att hon fick känning (hon tycker att det är roligt med gymnastik). Dettta håller hon ju med om sen fortsätter dialogen:

Jag: -Hur länge sen var det du hade känning?

E- Jag satt jättelänge på bänken, mamma! TRÅKIGT! 

J: - Men då tog ni väl ett till bs? (detta ska göras och det vet personalen)

E:- Nääää

J- GÖR DET NU!

Bs visade sig vara 3.1 Fortfarande känning alltså.. Trycka i barnet lite mer dextro för att kunna köra hem och laga mat om landa resten av kvällen.

Mina tankar senare under kvällen handlade ju om vad som kunde hänt om hon fortsatt lekt och stojat. Hon känner inte alltid att hon har känning utan man får påminna lite om bs och fråga hur hon mår. Hemma känner vi igen tecknen men i skolan har de alltid tagit ett extra bs vid minsta tvekan.

jag skrev sonika ett mail till rektorn om mina farhågor och idag hade vi ett möte. Ett bra möte måste jag säga att jag tycker. Hon har alltid ställt upp och varit oerhört förstående när det gäller dottern diabetes och min med måste erkännas. Dotterns rektor är min chef ;-)

Nåja hur som haver så hade rektorn sedan ett litet samtal med personalen. 

Idag när jag hämtar..VAR ÄR DE DÅ??? I GYMNASTIKSALEN!!!!!!!!!!

Tar så själv ett samtal med den manliga personalen om att när de ska till dit måste detta vara planerat just för att vi då ska kunna justera insulinnivå mm.. Frågar även om inte rektorn pratat med honom. Jo då det hade hon!

Säger då igen att när man har ett barn med diabetes kan man inte spontangå till gympan bara för att man känner för det utan detta måste återigen planeras. Får hon känning sitter den i ett tag och framför allt mår man dåligt länge..

Det jag får till svar får mig att slå bakut!!! Karljäveln säger då att när det är runt 15 fritidsbarn måste de gå till gympasalen bara för att det blir så stökigt om de är inne!

MEN för helvete!! Två personal kan väl dela på gruppen så att de som är stökiga (oftast vissa killar) kan följa med till gympan och resten vara inne eller ute. Sånt här skitsnack får mina horn att växa... Immorgon är det iaf jag som ringer till diabetesteamet så att de kan komma ut till skolan, snabbt, för att utbilda och försöka få in i dessa idiothuvuden vad som krävs i tillsyn för att E ska ha en bra dag på fritids!

Inte nog med detta..nu till något helt annat. Jag förstår att folk vill ha cgm-mätare, men jag vill inte ha det! Tycker mest att det är överdrivet.. Nu är det någon som startat ett uppror för att alla föräldrar till barn med diabetes ska ha tillgång till en sådan. VA FAN jag är en egen individ och kan prata för mig sjäälv. Hade jag velat ha en skulle jag sagt det.. Men vill inte och tycker att det är onödigt... Tänk den dag som någon politiker (oftast) bestämmer att man inte ska upphandla dessa inom landsting, och de som har får sin tillbakadragen???? Vet då dessa barn att de måste ta bs tio ggr om dagen? 

Detta då om man inte lägger flera tusentalskronor på att köpa själv. ICKE säger jag ICKE!!

Tack för mig, hej! 

(Hoppas hornen har försvunnit till nästa inlägg....)

Jaha då sitter man här med dagens andra jävla känning!!!!! Det är bannemig ingen höjdare att knapra dextrosol, får vara tacksam över att det finns mintsmak för det funkar ju...
Yrseln är inte ok... För att inte prata om tröttheten som kommer efteråt. Jag skulle lätt kunna sova i flera timmar, men det kan man inte riktigt som mamma... Som tur är hade dottern ett helt ok bs, hon är så himla duktig!! Nu ser hon allt till att jag får i mig mina dextro så att jag sen mår bra igen... Bäst att lyda... Får väl se hur många som går åt denna gång....

Tack för lite groggy mig, hej!!

Igår kväll lämnade jag dottern hos mormor och morfar. Idag skulle de infria julklappen, en heldag med kusinerna på leklandet i Kalmar. Kan det bli bättre?
Som vanligt när det är övrnattningsdags hos mormor får ju inte jag stanna för länge. Knappt jag fick äta upp maten jag blev bjuden på ?.
Jag har aldrig varit orolig över hur mina föräldrar tar hand om E och hennes diabetes. Finns ingen anledning att gå omkring och oroa sig, vad ger det mig?? Ingenting. Skulle det vara något problem så hör ju mamma av sig. Vilket hon gjort en gång , men det var bara för att pumpen varnade om låg batterinivå.
Jag har ingen aning om hur E legat i sitt bs, och för att vara helt ärlig, så är jag inte jätteintresserad av att veta. För vad kan jag göra om hon haft känning eller legat högt? Det löser ju mamma ?. Detta tycker jag är viktigt, lär er att lita på era närmaste. Oftast kan de mer än man ger dem cred för. Uppstår det problem så ge dem chansen att lösa dem själva. Hur ska man annars lära sig? Blir det bekymmer finns ju alltid telefon..

Tack för mig, hej ?