Idag har varit en rätt jobbig dag.. Började med att vakna runt åtta, efter att ha sovit som en kratta! Frukost och diverse morgonbestyr(bland annat fylla på insulin o två pumpar och försöka att inte lägga sig i makens och dottern diskussion) begav sig familjen på lite shopping till Västervik.. Apoteket, systemet, dressman och ICA Maxi klarades av på några timmar.. Hem och äta lite lunch. Sen stupade jag i säng i en dryg timme.. Upp-duscha- klä sig lite tjusigt för att bege sig till Vena kyrka och närvara på brorsdottern dop..
Massa släkt och vänner som man ska försöka vara social med när man mår piss är inte lätt! Men tycker allt stt jag klarade det galant, ? (tror att den värsta psykbryten kom i torsdags när jag träffade på massa föräldrar och barn från jobbet under dotterns skolavslutning..som innebar två timmars gråtande från min sida..)
Nu är jag heeeeelt slut! Inte "sovtrött" utan utpumpad till Max psykiskt..
Påbörjade även min tablettkur av nån mild antidepressivt medel idag, denna har än sä länge "bara" gett mig yrsel i massor, lätt illamående och huvudvärk... Funkar ju finfint!! Hahaha
Har även fått en sömntablett som jag ska testa till natten, så kanske kanske jag får sova utan att vakna nittio gånger...
Har absolut ingen aning om nån läser mitt svammel.. Men att skriva av sig hjälper, handlar nu dock inte så himla mycket om hur det är att ha diabetes och även ett barn med diabetes.. Skulle jag skriva det skulle jag bli än mer knäckt tror jag..

Puss

Märkt idag att jag verkligen knappt klarar av en sån enkel sak som att vika tvätt.. Vips så kommer yrseln smygande. Så tacksam över att man faktiskt kan erbjuda dottern en liten peng så sorterar hon alla "miljoner" röriga strumpor. Lär även finnas en del vars maka är spårlöst försvunnen! Hur fasen de nu bara försvinner är för mig ett stort mysterie..
Men åh vad jag älskar denna unge ???

Det är ju helt fantastiskt vilka härliga dagar man har när man ska ta det lugnt och hitta "tillbaka"... Eller INTE!! Sover....ser lite tv...sover..kommer på stt jag måste äta...ser tv.. Typ hela dagarna! Jag orkar inte göra nåt! Helt orkeslös...det är nog först nu (idag) det verkligen gått upp för mig att jag skulle behövt stressa mindre för länge sen. Men tyvärr tar man inte varningslamporna på allvar förrän det är för sent. Jag har försökt att kontakta företagshälsovården, men som diabetiker blivit bemött med kalla handen. För allt måste ju ha med diabetes att göra, eller???!?!?
Jag är så oerhört tacksam att min tioåriga dotter i princip sköter son diabetes helt själv, behöver påminnas om bs ibland bara. Hur fan skulle detta funkat annars? Ja, jag är gift, har en underbar make som gör så gott han kan men nån måste jobba..
Jag tackar även dotterns diabteam som alltid uppmuntrat och berömt oss. Mycket för allt jobb vi faktiskt gör och att vi "har is i magen" och INTE tar en massa jävla värden på nätterna! Här sover hela familjen (haha förutom jag nu då som fått sömnsvårigheter) vaknar av låga värden..

Nähä väst att återgå till tvn lite då...
Puss puss

....stressreaktion bar nåt jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Men igår så kom det, tyvärr frän en läkare på andra sidan det skrivbord jag satt vid i rummet på vårdcentralen..
Då jag svimmat en gång och haft flertalet yrselattackerna både hemma och på jobbet var det dags att ta tag i problemen. Jag fick åka in och ta prover endera dagen för ett besök andra. Att min ständiga trötthet berodde på jobbsituationen begrep jag, men att även alla andra "symptom" hade med det att göra kunde jag knappast ana.. Men efter en timmes oerhört psykiskt påfrestande och uttömmande läkarbesök gick jag därifrån med en sjukskrivning på två veckor (han ville sjukskriva mig till semestern men jag vägrade!) så får vi väl se vad som händer sen..
Att vara den person som får saker gjorda, vill att alls trivs och mår bra. Hemmet ska funka, att både dotterns diabetes och min egen ska vara överskådlig .. Mm mm har nu tagit ut sin rätt...
Idag kan jag säga kommer jag inte göra ett skit!! Svärmor står för dagens matlagning, och man och barn är på öppet hus nånstans...
Jag tar en kaffe till och tuggar i mig min kokoskaka

Puss puss

Nu kommer jag bli en sån här surkärring som säger precis vad jag tycker!
Läser så ofantligt många inlägg på diverse sociala medier om "diabetesföräldrar" som får PANIK för minsta lilla.. Herregud säger jag bara! I ena stunden säger de att "deras barn minsann ska ha en sån normal barndom som möjligt", i nästa tar de en bild på nåt ätbart "Kolhydrater någon???" för att en snäll människa helt plötsligt bjuder "ungen" på nåt gott!
Hur i helvete ( rent ut sagt!) får dessa barn en "normal uppväxt"? Min dotter skulle dö av skam om jag höll på sådär, vi höftar för all mat. Funkar skitbra! Skulle aldrig falla mig eller min man in att börja härja på restauranger, kaféer el andra "matställen" för att få reda på kolhydratinnehåll...bara för att kunna räkna hit och dit med insulin...
Varför denna jakt på det perfekta hba1c?? Hur fan gjorde mina föräldrar? När jag fick diagnosen (mitten av 80-talet) gav min mamma mig TVÅ sprutor om dagen, där fanns inte en tillstymmelse till att kunna ta blodsocker, eller räkna kvoter hit och dit.. Jag har ALDRIG hamnat i koma, finns inga förändringar på mina ögon.. Nä så jag säger bara; skit i jakten! Och framförallt låt barnen ta lite eget ansvar för sin sjukdom!!
Skickar med en liten "rolig" bild på mitt och dotterns diagram för dagen ? säger inte vems som är vems, men upp och ner går det ?

Säger som rubriken: JÄVLA POLLEN!! Trots dubbel dos med tabletter, ögondroppar och nässpray är man trött...seg och orkeslös! Snälla ge mig regn så skiten försvinner ?
Har även de senaste dagarna haft en yrsel som kommer och går. Misstänker skarpt att det har nåde med allergi och diabetes att göra.. Inte kul alls, men snart borde de värsta tallpollena har försvunnit. Kämpa på är det som gäller!! Det tråkiga när man är orkeslös är ju just att man verkligen inte orkar nåt!! Allt bara slås ut...
Inte blir det bättre när sockret ligger som idag...
Puss på er
PS: kan ju alltid äta lite lakrisal om det kniper ???

Värmen är här! Men, med värmen kommer också saker man inte räknat med!!
Jag/vi har tyvärr märkt att sensorerna till Libren sitter asdåligt! Klistret verkar inte funka i värmen. Tillsammans för sol, varma svettiga armar och svalkande duschar att de lossnar alldeles för snabbt!!!
Idag har inte mer än TVÅ lossnat på dottern, den första satt iofs i "hela" 4(!!) dagar, oerhört längre än den andra som lossnade efter 4 TIMMAR! Kan säga att humöret på den elvaåring inte var på topp ??
Ringde givetvis abbott för att reklamera. Har alltid tyckt att servicen från dem varit tiptopp. Men idag, ??, en oerhört oengagerad "grabb" som troligen läste nåt papper innantill i telefonen. Men men...fick iaf två nya "inom fem-sju arbetsdagar"..
Personligen har jag för tillfället övergett armarna för att istället placera libre-sensorn på magen. Funkar finfint ????

Puss på er

Ojojoj vilken dag!! Efter en natt som enligt min libre varit LO nästan hela, började jag dagen med att ta ett "vanligt" blodsocker för att verkligen kolla om det stämde. Jo då, värdet 2,6 kom allt tillbaka. Och en sån liten diff är absolut helt ok anser jag. Tog enbart ytterst lite insulin till frukosten! Måste vara ärlig att säga att detta nog var det första "stock i fingret" på minst två månader!
Efter de vanliga morgon bestyren styrdes bilen mot Kalmar och IKEA! För och nästan hela em bestod av en hel del sk skenande runt i butiken (butikerna!) och bs pendlade mellan LO och 6.4 Inget insulin alls för min del till IKEAs kyckling m div tillbehör och chokladmousse.
Men sen kom den! Hemresan...och kvällen.. Ohojojojojooj!! ??? landade på stadiga 13.7 vid hemgång och tog då dagens andra dos med insulin..sen spontangrillning hos brorsan. God mat, snacks och godis! Konstant pumpat in insulin de senaste timmarna och har de senaste legat stadigt runt 15..men godis är gott.. Drack endast vatten dock! Mu visade mätaren fina 16.8 Så jag tar min korrdos på 2.15 e, borstar tänderna och kommer sova gott och (förhoppningsvis) länge ändå. För inte fan tänker jag vänta på att eländet vänder.. Det gör jag ju aldrig annars ???
Puss puss