Orken är tillbaka! Underbart! En klapp på axeln till mig idag som, (efter nästan en veckas sjukdom och liggande i soffan igår mådde piss),städat hallen, rensat bort alla vinterkläder (bättre sent än aldrig!), skurat "sopskåpet" och till och med dammsugas och torkat golven på nedervåningen! Bannemig vad nöjd jag är ??? och detta på veckans lediga dag.
Kan heller inte klaga på bs, för plötsligt bara händer det!
Puss puss

Jag ser disken som nu är ren i maskinen och skulle behöva plockas in i skåpen...orkar inte.
Jag ser den rena tvätten som skulle behöva läggas in i lådor och garderober...orkar inte.
Jag ser att det nog kan behöva dammsugas lite i hörnen...orkar inte.
Jag ser oxå mitt höga blodsocker, känner mina känningar...men idag är en sån dag...JAG ORKAR INTE!!
Tar en kaka, en kopp kaffe och en bok...sätter mig i en stol på altanen, benen på en annan, och önskar att morgondagen blir en ORKA dag..
??

Libren är ett helt fantastiskt litet hjälpmedel. Både bra och lite halvdåligt att se hur kurvorna ser ut under dagen/natten. De senaste dagarna har jag haft lite feber vilket genast märks på värdena, och denna förbannade mens!!! Gaaaaahhh jag har haft d1 sen långt innan puberteten och jag kan fortfarande inte dosera till denna helvetesvecka.. Så de senaste gångerna skiter jag helt enkelt i det! Doserar lite efter eget tycke och funkar det är det endast en lyckoträff ?
Så nu, denna förmiddag hemma i soffan, anser jag mig vara värd en 88:an och en kopp kaffe.. Insulin till det? Ja, typ nån liten enhet för inte fan tänker jag räkna några jävla kolhydrater!! Frågor på det? Just ja!! Senaste hba1c..54 så nåt rätt blir det ju ???
Kram kram

Inte skrivit på lääääänge men nu är det nog dags igen.
Att jobba (nästan heltid), ha diabetes och även ett barn med diabetes börjar ta ut sin rätt. Har i flera år jobbat 80% och det har varit helt lagom. Men förskollärare är inget bra jobb om man inte klarar av stress. Detta har jag fått erfara på den hårda vägen att jag tyvärr inte gör, längre måste tilläggas. Har jobbat i nästan 13 år och det är först nu som arbetet inte funkar längre.
Jag är ständigt trött, vissa nätter sover jag hit många timmar som helst och andra vaknar jag efter några få och kan inte somna om. Jag måste verkligen försöka att inte påverkas av jobbet på fritiden. Men det är inte lätt. Vikarier även stor bristvara, ibland lyckas man få tag i någon ny, som sen visar sig vara som ett till barn!! Gaaaah!
Att ha fått en libre underlättar verkligen vardagen. Men den gör oxå att jag ser exakt hur stressen påverkar mitt blodsocker! Jag trodde ärligen att jag var rätt duktig på hantera stressiga situationer....men nej inte ett dugg!!! Dottern bröt handleden för några veckor sedan, de timmar vi var på akuten, röntgen, gipsning mm., syntes tydligt på min kurva! Började vackert på runt 7 sen steg det långsamt hela kvällen och toppade fint på 21.... Usch och fy!

Tack för mig denna kalla majkväll.
Puss puss

Att blanda heltidsjobb som förskollärare, med kvällsmöten och allt vad jobbet innebär, familjeliv och att dessutom kunna skriva här har varit svårt. Nu har det blivit ohållbart känner jag.. Så nu tar jag paus från denna blogg och hoppas kunna skriva några inlägg lite då och då... Men jag måste även tänka på mig själv, jag måste må bra..
Tack för mig, hej!

Opp och ner, ner och opp... Ungefär som i emilvisan går både dotterns och mitt blodsocker nu för tiden. Så jävla tröttsamt.
Dagen började dotterns blodsocker på runt sju. Perfekt!! Men sen blev det värsta bergochdalbaneåkandet!! Uppe på 28, korrigera med insulin. Fick ner eländet till tio, sen blev det studsmattehoppande för hela slanten. Och vad händer då?? Jo men visst! Oerhört snabb sänkning och känning.. Rekyl och höjning... Sen känning... Bläää!! Nu var det iaf på sju och hoppas det stannar där!
Själv har min dag idag oxå varit värsta farandet... Gav extra insulin för ett blodsocker på 19, blev en cykeltur som inte var planerad. Fixade och donade lite i källan och möblerade om på altan.. Hux flux nere på 2.1 Läääängesen jag hade så lågt.. Dextrosol i massor..
Nu, några timmar senare är middagen intagen och illamåendet har kommit som ett brev på posten. Kan bara tänka mig den rekyl jag kommer få om några timmar. Blir säkert att gå upp inatt och dricka vatten i mängder för att kunna ha ett acceptabelt blodsocker i morgon bitti...
Blir så trött på detta svängandet hit och dit..
Jag har ALDRIG gett vare sig mig själ eller dottern insulin för att då ner en rekyl och har inga planer på att börja nu. Bara att vänta ut skiten då ju effekterna av en känning kan sitta i minst 24 timmar...
Tar och slappar vidare i soffan och tar nya tag imorgon igen med alla måsten som ju finns en helg som denna med underbart väder och vårkänslor ????

Tack för mig, hej!!

Vi har bestämt och anmält dottern till ett läger i sommar. Diabetesläger med barn som är i samma sits som hon själv. Jag tror att det kommer bli superbra! Hon tycker ju ofta att diabetes är hon den enda i hela världen som ha i hennes ålder! Om hon bara visste hur vanligt det ju faktistk är...ibland funderar jag på vad det kan bero på att så många barn insjuknar varje år.. 

Lägret gör nog henne gott, få lite lärorrika dagar från mamma och pappa. Bara tanken på att få sova borta några nätter under sommarlovet gör ju att hon blir glad, liiite nervös för hon villl ju inte sova ensam...

När vi åker bort, med detta menar jag ex borta över natten eller dagsturer som är många mil hemifrån, skriver jag ALLTID en lista på vad som ska packas ner för att inte glömma något. Överst står nästan jämt saker till pumparna och blodsockermätaren. Sen dottern fick diabetes har vi inte glömt detta någon gång! Men jag kan ju bara berätta om en gång när mannen och jag åkte till Jönköping en helg innan vi blev fler i familjen, glömde totalt bort att ta med insulin!! Och då hade jag pennor, alltså två stycken att ta reda på! Inte en tanke på detta! Lantus var med och även en humalogpenna, tyvärr så tog humalogen slut under lördagen och lite i panik planerade vi nog att åka hem igen. MEN NEj jag vägrade! Här hade vi det trevligt hos goda vänner och denna helg var ju planeras sedan läänge! 

Vi åkte helt enkelt till akuten i J.kpng och allt löste sig med recept på pennor och nålar från sjukhuset!

Det jag vill säga om detta är väl mest att man inte behöver få jättepanik om man glömt något. Skulle vi glömma blodsockermätaren är det inte hela världen för man får väl gissa lite hur mycket insulin som behövs och insulin brukar alltid finnas på apotek. Behöver man något annat får man väl helt enkelt lösa det på annat sätt...

Vi har blivit tillsagda att ta med insulinpenna om vi reser bort. Men hur många ggr har vi glömt den??? Minst nio av tio...

tack för mig HEJ

Fy fan vad tiden springer!! Hinner ju aldrig skriva nåt här.. Vilket ju är jättetråkigt, vill ju så mycket mer än bara ha möjlighet några enstaka inlägg. Ska försöka ta mig i kragen!!

Tack för mig....