Börjar bli evinnerligt trött på att pumpen havererar.. Jag har aldrig varit med om maken!! Hade animas 2020 i fyra år och visst det hände väl småsaker men den funkade!! Fick dock byta till animas vibe för ett och ett halvt år sedan. Deb jäveln har bara krånglat!!! I somras blev jag inlagd i två dygn med ketoacidos (stavad det så?) just för att pumpen inte doserade rätt. Då hade jag haft den i ett halvår! Idag havererade den jag fick som ny i juli!! Va fan!!
Pumpen varnade för låg batterinivå och då är det ju lika bra att byta. Men när jag satt i det nya batteriet hände ingenting!! Provade med ytterligare ett (satte i åt olika håll ifall det var felvänt) men icke! Denna gång pep pumpen till för att sedan inte göra mer... Lite panikartad ringer jag teknisk service för att få hjälp. Hon var mycket tillmötesgående men hade aldrig hört talas om detta och kunde inte göra annat än att skicka en ny, som kommer imorgon. Nåde pumpen om den inte funkar!!!

Nu kan jag säga började problemen!!! Att kunna få kontakt med rätt personer inom den svenska sjukvården!! Eftersom klockan bara var runt halv åtta började jag med att ringa 1177, men visste ju att de inte skulle kunna hjälpa. Ville ju dock bara prata med en jourhavande läkare som kunde hjälpa mig med hur mycket insulin jag skulle ta med penna. Det är några år sedan jag använde lantus och hade ingen aning om hur mycket som behövdes...
Blev av 1177 hänvisad till medmott som enligt henne skulle öppna kl 8.00
Icke! Halv nio! Ringde då växeln för att kunna bli kopplad förbi telefonsvarare och tjaffset om att bli uppringd en viss tid. Kände nu att mitt bs började stiga...
Det som hände sen var att jag blev kopplad till alla möjliga ställen och avsnäst av en surkärring som "inte har med pumpar att göra"!! Kom till samma surtant två gånger under mitt 25 min runomkopplande av sjukhuspersonal... Grrr!!! När jag för andra gången även blev kopplad till medicinavdelningen tyckte sjuksköterskan där synd om mig och tog saken i egna händer för att lösa mitt problem. Tack snälla du!!
Från att ha ringt och inte fått insulin sen strax efter sju tog det nästan två (!!!!) timmar innan jag fick någon hyfsad dos som sedan funkat.
Säger bara: tänk om pumpen havererat under natten och jag mått pissdåligt!! Vad hade hänt då??????

Tack för mig, hej...

Våren är här med härligt väder och fågelkvitter. Tillsammans med detta har även magsjukan slagit till.. Huvaligen det är ingen höjdare alls.
Jag åkte på eländet natten till lördag och var igår halvdöd! Nu har livet börjat återvända och det är helt sjukt vad lite mat och insulin man kan klara sig på. Sen fredagskvällen har jag ätit två knäckebröd och två mackor.... Inte mycket det inte!!! Jag har bara fått det basalinsulin som pumpen är inställd på och har inte tagit något extra. Risken när man har magsjuka som diabetiker är ju dessa svältketoner... Måste dock säga att jag klarat mig hyffsat från dessa. Hade som mest 1.1 och det är ju inte så himla högt. Fick i mig några klunkar Coca-Cola och då sjönk de rätt bra..
Nu när jag slötittar på tvn hoppas jag att resten av familjen klarar sig och då framförallt dottern! Hon brukar bli oerhört sjuk när hon har magsjuka och det hoppas jag att vi slipper. Men blir hon sjuk så blir hon och då får vi väl helt enkelt ta det då...

Tack för mig. Hej!

Vi har aldrig låtit vår dotter dricka vanlig läsk eller söt saft sen hon fick d1. Just av den anledning att man kan skada nervtrådar och annat grejs. Även att man kan ge insulin för att bryta ner sockret känner jag att det verkligen inte är värt risken. Alltså ger vi henne lightdrycker. Nu till mitt egentliga ämne.. Varför ska folk lägga sig i???

Vi var på kalas i helgen, inget konstigt med det. De vi var hos hade även köpt hem lightdricka till E för att hon skulle kunna dricka något. En annan gäst på kalaset tyckte helt plötsligt att det skulle vara en bra ide att börja argumentera varför man inte ska dricka light... Han fick nästan panik när han såg att han själv druckit av lightläsken!! Han kunde ju bli fet!!! För att lagra detta måste man dricka en hel del och jag kan ju bara berätta att han är rätt fet redan. Värdparet försökte lägga fram att det kanske inte var så lämpligt att diskutera light med mig som varit diabetiker i 28 år och även har en dotter med det.. Men minsann han fortsatte att argumentera för han var ju, enligt honom, rätt insatt i ämnet!! Är han diabetiker? Nej! Har han någon släkting med det? Nej!! Hur i helvete är man då "rätt insatt"??? Kanske för att han är fet??? Jag blir så irriterad när folk ska lägga sig i!! Jag tänker inte sluta ge min dotter lightdrycker, men för den skull får hon inte det varje dag! Händer bara någon gång i ibland och det är bannemig ingen fara i det!! Grrrr...

Tack för mig, hej!!

Mitt minne är bannemig inte bra när det gäller saker som ja ska göra för mig själv. Jobbar som förskollärare på förskola i en barngrupp med ett och tvååringar. På morgonen så samkör vi två förskoleavdelningar, den jag jobbar på och den andra som där barnen är tre till fem år, samt fritidshemmets barn. Varje måndag öppnar jag ( och dottern hänger på) vid 5.45, barnen börjar droppa in vid sextiden och när det det var frukostdags vid sju hade vi 18 barn på två personal. Lite lagom stressigt att se till så alla får frukost. Mitt i allt detta måste jag även hålla koll på att dottern tar sitt bs och insulin. Detta har jag inte missat en enda gång. MEN min egen diabetes får ju helt enkelt kliva lite åt sidan har jag märkt.
Som såååå många måndagsmorgnar innan blev det inget bs taget för min del och insulinet glömdes helt bort!!! Hur är jag funtad som bara glömmer?? Tror ni jag kommer på att ta insulinet efteråt? Icke... Vid lunch!!! Då kommer jag på att: Nähä inget insulin taget till frukost!! Bara att pumpa in rätt mycket extra och hoppas på det bästa...

Måste ju även erkänna att det är inte alltid som jag kommer ihåg dotterns 'efter måltids bs' heller.. Tios på hur man ska komma ihåg tas tacksamt emot!!

Tack för mig! Hej!

Sportlov och extra ledigt för att bara ha det trevligt. Men ICKE sa Nicke. Som vanligt när vi planerat nåt inträffar det nåt som man inte kan förutse... Planerna denna gång var att E och jag skulle tillbringa några dagar hos mina föräldrar i deras husvagn för att vinterlandskap. Åka lite pulka och bara ha det trevligt. Vi hade även bokat in ett besök i simhallen eftersom vädret skulle vara dåligt. Uppspelta och färdigpackade åkte vi iväg lördag morgon. När vi kom fram var det lunch och packa upp. Senare åkte vi lite pulka. Pang boom så blev jag genomförkyld! Ingen höjdare men bara att bita i för dottern skull. I söndags var det då dags att åka till simhallen. Jag måste ju vara ärlig och erkänna att när man är förkyld är simhallen ingen höjdare! Jag gjorde inte många knop de timmarna vi var där. Som tur är har jag min mamma som tycker om att bada med barnbarnen.
När vi åkte tillbaka till husvagnen kände jag mig inte alls hundra, mådde inget bra alls.. Trodde att det berodde på den förstoppning som jag har börjat dras med, men nej då inte alls! Helt plötsligt börjar jag må illa och vips så har jag fått en släng av magsjuka! Va faaaan!! Mina föräldrar packade ihop grejerna i husvagnen rätt snabbt och så var det bara att åka hem. Tack snälla pappa för skjutsen hem!!
Kan säga att E blev ju rätt besviken över en plötslig hemresa och oroad över en kräkandes mamma i bilen...
Fy fan för att åka bil med magsjuka, inget jag rekommenderar. Men å andra sidan var jag ju tvungen att komma hem på nåt sätt. Är nog bannemig värre att vara magsjuk när man bor i husvagn, är bara så tacksam över att jag iaf slapp köra bilen själv...
Nu är magsjukan väck men förkylningen kvar... Hoppas bara att dottern (och maken) klarar sig ifrån magsjukan.. Förkylningen har jag redan delat med mig... Det är ju inte vabbruari för intet...

Tack för mig, hej ?

Ketoner, ketoner, ketoner... Fy fan vad trött jag är på ketoner!!! Igår havererade nålen till min pump. Tyvärr upptäckte jag ju inte det förrän efter några timmar och då var ju redan det skyhöga blodsockret ett faktum! Ingen höjdare att ligga på 25.. Gav mig då ett antal enheter extra för att sedan ta ett nytt bs efter en timme (bara för att se att det var på väg ner), hoppades på ett bs runt 18. Men inte!! 24,6.. Vänta en stund till innan nytt bs.. Fortfarande 24,6.. Mer insulin..
Kan ju även hala om att jag undr hela gårdagen var på konferens och ingen större möjlighet att röra på sig eller balja i sig massa vatten...
Som tur var hade jag ny nål med mig i väskan, bara att byts mitt under en mycket intressant föreläsning, tur man är kvinna och kan koncentrera sig på två saker samtidigt :-)
Med en ny nål var det bara att pumpa in ännu mer insulin och hoppas på det bästa. Hemma vid fem, tar ett ketonprov som visar på nästan inga ketoner, då... Fick tillslut ner blodsockret vid niotiden på kvällen. Vaknade sen inatt med känning!! Satan!! Hoppades att nattens känning kunde göra så att dagens blodsocker inte var så skyhöga som gårdagens.. Knappast!! Fick allt stanna hemma från jobbet på grund av blodsocker runt 20 och numer även dessa förbannade ketoner!! Illamåendet och huvudvärken är ett faktum.
Självklart har jag även försökt få tag på min diabetessköterskan, men tyvärr inte lyckats än. Möte eller nåt till elva, får ringa igen... Börjar bli evinnerligt trött på dessa svängande värden..ena dagen femtioåtta miljoner känningar för att någon dag senare ha skyhöga värden med ketoner!!!!! Har väl aldrig varit hemma från jobbet på grund av detta innan... Grrrrrrrr
Så nu ligger jag här i soffan, slötittar på os och hoppas att skiten ger med sig!!! (Hoppet är väl det sista som överger en?)

Tack för mig, hej....

Detta med humör är ju rätt facinerande! Min älskade åttaåriga dotter skulle jag lätt kunna ge bort några timmar vissa dagar!! Herregud!! Varje ålder har ju sitt humör och denna åttaåring som om några år blir tonåring har verkligen sitt. Ena sekunder älskar hon sin mamma för att i nästa hata allt och alla. När hon har sitt värsta humör är det enklast att låta henne vara. MEN då kommer ju diabetestänket in, det kan ju mycket väl vara så att humöret har en anledning i blodsockret. (Dock inte alltid!?!) Hur lätt är det då som att vara jag när man ska få sinmucket arga, ledsna, trötta dotter att ta ett blodsocker, ifall ifall det är så att hon har känning?? Kan säga att i detta hushåll blir just dessa bstagningar en kamp! Hade en för någon timme sen.... Den slutade med att hon gick upp till sitt rum, smällde igen dörren samtidigt som hon minsann även gav ifrån sig högljudda protester i trötthet...jag fick ju då gå efter för att försöka trilska och ta ett bs...och det är inte bara bs som är en kamp.. Efteråt kan det ju vara så att hon behöver insulin... Det borde ju inte vara så svårt med tanke på att hon har pump.. Men jo då minsann!! Är man på dåligt humör så är man! Då är även lite knapptryckningar jobbiga... Tack gode Gud att det är lördag imorgon så att vi alla kan sova ut!!!

Tack för mig, hej!!

Vad är det som händer? Helt plötsligt har all den extra tid jag haft försvunnit!! Vad i hela friden... Att jobba heltid tar bannemig bort all fritid!! Alla dessa förbannade kvällsmöten..
För att inte tal om att man givetvis ska åka på nån sorts magåkomma mitt i alltihop! Häromdagen låg jag helt avdomnad i soffan och mådde pyton, mannen var genomförkyld och den enda som var frisk som en nötkärna var dottern. Hördes några klagomål? Nej... Sim tur var kunde mannen iaf laga middag så att de inte behövde svälta.. Men efter låg även han halvdäckad. Dottern nöjde sig med att kolla lite på datorn.. Tog sina bs och låg som tur var fantastiskt bra! Vet inte om jag orkat engagera mig i dåliga värden.. Låter hemskt, men diabetes och magsjuka går knappast hand i hand! Jag mådde pyton! Inte nog med sjukdomen i sig.. Men som alltid när jag är sjuk kommer ketonerna som ett jävla brev på posten... Måste nog säga att jag hade fullt upp med att få ordning på mina egna bs... Och nu efteråt kan jag ute påstå att jag har dåligt samvete för det, även mitt bs måste ju ligga bra.. Och det är ju alltid lite knivigare när man har en infektion.
Hoppas bara att det bara är jag som drabbades och att resten av familjen klarar sig. Får dottern magsjuka brukar det oftast sluta med en sjukhusresa och det är ingenting jag känner för!

Tiden ja... Nu har jag märkt att jag kan glömma bort dotterns bs, totalt förtränga att hon ska ta prover... Inte heller kommer jag ihåg att kolla i boken där lärarna skriver upp hur hon legat under dagen... Hur i hela friden ska jag lyckas få tillbaka dessa hjärnceller som påminde mig????

Tack för mig, hej!