Jag går allt och funderar när jag är ute på mina promenader.

Idag kom jag på att jag är rätt glad över att E fick sin diabetes innan hon kom in i tonåren. Fick nämligen igår reda på att granntjejen fått d1 och hon är 17. Bara tanken på allt annat som händer när man är tjej i tonåren på väg in i vuxenlivet..det måste vara en rejäl omställning. Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg riktigt allt hur jag hade det i tonåren, men blodsockret var hoppigt och det var inte alltid så lätt att ställa in. För att inte tala om den tiden när det var dags att få mens...huvaligen!!!! Det stämde ju aldrig.... Nåja lite tankar bara...

Måste ju säga det att nu när dottern varit sjuk i några dagar (var ute idag, så typ frisk) har vi inte en enda gång haft bs över 13 utan det har legat runt 8-10. Helt ok och inte har vi gett extra insulin heller. Fantastiskt skönt måste erkännas, och minsann har vi fått sova gott på nätterna också :-)

Frågan jag kan ställa mig ibland är om vi skulle betett oss annorlunda med dotterns d1 om hon insjuknat tidigare. Jag har inget bra svar på det, men inte som det känns idag. Kanske om hon insjuknat i småbarnsåldern..men jag har ingen aning eftersom vi aldrig behövt ställas inför det faktum. Och det får vi väl vara tacksamma för. 

Som sagt funderar allt...

Tack för mig, hej!

Jag är inte sån som person att jag får panik för minsta lilla. Iallafall när det gäller saker som jag inte kan göra något åt.

Att dottern har diabetes kan jag inte hjälpa. Jag kan absolut inte bota henne eller göra att hon accepterar den. Däremot kan jag göra så gott jag kan. Hjälper det henne att jag tar lika många bs per dag som hon gör, ja men då gör jag det. Äter jag bra saker gör hon det, so be it!

Något som jag däremot kan få panik över är när hon som igår och idag ligger i HÖG feber som inte vill ge med sig. Igår kväll var den uppe på över 40 grader. Då känner jag oron komma och att man inte riktigt vet hur man ska göra när E ligger i soffan och yrar i sömnen för att febern är så hög. Vet ju även att ringer jag 1177 talar de bara om att vi ska ge febernedsättande. Det kan jag säga att det får hon! I mängder!! Flytande alvedon är det enda som hon accepterar, nu är hon för stor för att tycka att det är ok med "suppar". Men det är inte riktigt ok när man två timmar efter alvedonen tar tempen och den bara sjunkit till 39... 

Att sen även febern gör att dottern bs är uppåt väggarna känns som jag skiter i! Visst vi tar bs när det behövs men inte mer än vanligt.. Ligger hon högt får hon extra insulin, men vi ger inte överdrivet mycket eller kollar bs varje timme. Är man sjuk så är man och då vill man bara vara ifred och sova...

Idag är febern än så länge "bara" runt 38,5. Men jag räknar kallt med att den ska stiga, klockan är nu halv elva och dagen har ju bara börjat.

Det som skär i mitt mammahjärta är att vi ju alla är mitt uppe i julfirande. Som tur är var hon frisk julafton så ett klarade hon av. Igår orkade hon bara en liten stund och dagens julfirande med mostrar och morbröder får helt enkelt hoppas över...

Ha nu alla en trevlig fortsättning och jag hoppas att ni slipper allt vad feber och annat skit heter.

TAck för mig, hej

God jul önskar jag er alla ??

Jakten på ett bra blodsocker har blivit lite av en hysteri känns det som.. Detta ständiga tjatande om CGM-mätare. Läser ständiga inlägg på FB angående detta och föräldrars kollande på maskinen för att se om de kan "häva" känningar innan de kommer alt se om barnet är på väg upp.

Suck, säger jag bara! Jag anser inte att man kan lita på en maskin så pass, i somras fick jag låna cgm-mätare av mitt diabteam. Den var värdelös!! Visade den att jag hade bs på 12, kunde jag ta ett eget bs bara för att se om det stämde. ICKE, antingen hade jag känning eller låg skyhögt.

Jag tycker det räcker att behöva säga till dottern att ta insulin och blodsocker. Ska jag behöva störa henne ytterligare för att läsa av en apparat var tredje minut?? Nej tack. Trots att hon är åtta behöver hon ha sitt liv och inte störas av oss föräldrar hela tiden under lek och tvtittande.

Nu överdriver säkert jag men det är känslan jag fått, att föräldrar till diabetesbarn går och kollar denna apparat oerhört ofta för att jaga den perfekta kurvan. Men även sagt att det är inte alltid som man kan lita på apparaturerna, för att den ska stämma något sånär måste man ju även ta ett visst antal blodsocker under dagen. Vi fortsätter helt helt enkelt att ta några till, innan jag vet att det finns en pump/cgm-mätare som är sammalkopplade och sköter allt! Dvs läser av ett korrekt blodsocker och även ger insulin när bs är för högt och kan strypa tillförslen när man ligger för lågt! Den perfekta värden ;-) För en sån vill ju även jag ha!

Tack för mig, hej!

Fy vilken natt jag haft inatt..

Tyckte att jag mådde lite dåligt och var lätt yr när jag gick och la mig igår. Tänkte inte jättemycket på det utan trodde att det berodde på den dunderförkylning som jag dras med. När jag legat och snurrat några timmar var jag bara tvungen att gå på toa. Kände dock att "reser jag på mig då kräks jag", fasiken INTE MAGSJUKA var min första tanke.. 

När jag väl var nere kändes det ändå inte riktigt som magsjuka, jag tog då fram dotterns ketonmätare och tog ett prov. Snacka om chock när jag hade 3.1 i ketoner!! Blodsockret var då på 32!! Herrejösses! Genast kollade jag min pump och märkte då att jag hade lite blod i slangen. Konstigt, det finns det ju aldrig där. Nåja började iaf prima slangen för att få bort det och märkte då att det inte kom något insulin. Vår kära söta lilla kattunge hade helt enkelt bitit ett hål i slangen någon gång under dagen. Troligvis hade jag inte fått något insulin sedan eftermiddagen.. 

För att lösa mitt problem var det att byta slang, ta insulin med penna och sen gick jag och la mig och kunde äntligen somna. 

Idag mår jag betydligt bättre, men är ändå hemma från jobbet då huvudet inte riktigt hänger med. Nu kan jag ärligt erkänna att jag förstår hur dottern kände sig när vi i somras fick åka in till sjukan när hennes ketonvärde var högt för att hennes pump krånglade :-9

Det är allt bra att lära sig den hårda vägen ibland.

Kram på er och kämpa på!

Tack för mig, hej ;-)

För oss föräldrar är det lite av en maktkamp med barnen varje dag att få dem att göra (något) som vi ber dem. Städa rummet, inte vara uppstudsig mm. För mig är det även en KAMP att få dottern att ta blodsocker upp till 15 ggr/dag. Denna diskussion har vi nästan varje dag men inte alltid, ibland går det jättebra och hon tom har tagit ett utom att jag ber henne. Andra dagar ifrågasätts varje stick, speciellt de dagar när blodsocker svänger som en jävla bergochdalbana och man ska ta nästintill varje timme. När protesterna är som högst har vi gjort dessa bstagningar till en tävling, vem har bäst?! Detta lättar upp de ständiga proverna vissa dagar men absolut inte alla... E blir ju givetvis sur om det visar sig att mamma under dagen har betydligt bättre än henne...Det är så härligt vissa dagar att ha en sur och butter 8 åring, är blodsockret även svängigt blir det etter värre...

Vi har kämpat länge med väldigt svängiga bs på dottern och det har även blivit en hel del telefonsamtal till barnmottagningen för stöttning. Vi ger extra insulin men det är inte alltid det räcker då får man ta hjälp av experterna. Den senaste veckan har det skett en förändring och bsvärderna har legat helt fantastiskt bra!!! 

I går var det dags för det sk "vuxenkalaset" för dottern som i fredags fyllde 8. Här var vi 18 pers och det var mostrar, morbröder, faster, kusinen och mormor/morfar, farmor/farfar. Fullt hus rent ut sagt! Lite som vanligt ville E ha en choklad och banantårta. Det bästa med denna är att det inte är så mycket socker utan det är iprincip bara bananerna...Alla fick äta samma sak och här i huset finns det endast light saft. Är så fantastiskt smidigt att slippa servera olika saker..

När det är sådana här dagar anser inte jag att det är så himla viktigt att man ligger superduperbra i bs, utan man tar det lite som det är. Är bs högt får vi helt enkelt dutta till lite extra insulin. Döm om min förvåning när dottern inte hade ett bs över 9 på hela dagen! Perfekt enligt mig. 

Det var från början planerat att E skulle ha barnkalas idag, men för några veckor sedan undrade hon om hon var tvungen att ha det. Ingen blev gladare än jag när vi slapp det!!!

Tack för mig, HEJ ;-)

För exakt två år sedan idag, nästan precis detta klockslag (17), tog jag ett blodsocker på dottern och insåg med svaret 22 att även hon fått diabetes... Japp så är det idag "jubilerar" vi...

Dagen idag har för dotterns del innehållit (förutom skola och fritids) en hel del bs-prover. Känningar, höga rekyler och insulin... inte  nog med att hon den 12 december fick diabetes, imorgon den 13 är hennes födelsedag. Vi har alltså en liten Lucia.

När vi var där på sjukhuset för två år sedan på hennes 6-årsdag och allt var så nytt för henne. Det var ju dags att även hon skulle ta prover i fingret och sprutor med insulin, nu var det inte bara mamma. När vi var där...då tittade hon på mig med tårar i ögonen och sa; "Mamma, jag vill INTE fylla sex år igen! För det är inget roligt."

Förra året när hon fyllde sju hade vi en mycket roligare födelsedag kan jag lova!

Min dag idag bestod av ett en timme långt telefonsamtal med en handläggare på FK som har hand om vår ansökan om vårdbidrag. Det är bannemig inte lätt att försöka förklara vad man gör extra! Jag har ju även fått fundera ut vad vi skulle gjort om JAG inte redan var diabetiker och vet olika saker och uträkningar på rutin... Puh! Nu är det iaf gjort och man får väl sitta fint och vänta på beslutet.....

Men fy attans vad man gör saker bara för diabetesens skull som man inte hade behövt göra om den inte fanns! Jag är ju den förste att erkänna att har dottern ett utbrott är det ett bs som gäller! Det är inte att skicka upp henne på rummet, eller försöka prata med henne varför hon blir arg, ledsen osv.... Den biten kommer ju efter vad än blodsockermätaren visar! Låter ju helknäppt men så funkar jag. samma sak gäller lite för min man..Är jag irriterad (vilket man ju är för minsta lilla motgång ibland!) är inte det första jag själv tänker på att ta ett bs, men det talar som tur är min man om för mig. TACK :-)

Nu fortsätter dagen med bstagningar för oss båda och middag!

Tack för mig, HEJ :-9

Umder de senaste ett och ett halvt åren har dottern haft en helt fantastisk resurs i skolan just för diabetesen, som även varit fritidsfröken. Johanna, heter hon. Johanna har funnit för E vid varje tillfälle för bs-tagning, suttit bredvid vid lunchen för att ge insulin och sen på eftermiddagarna när E gått på fritids. Johanna har verkligen varit vår stöttepelare i allt som har med dottern att göra. Det är inte många gånger som hon ringt mig på jobbet och undrat över något angående diabetes och doser. ( Det första halvåret när Johanna inte fanns i skolan var det ofta flera telesamtal varje vecka, trots att man vill vara tillgänglig ALLTID så funkar inte riktigt det i verkliga livet, inte i mitt iaf.)

Johanna har, efter min snabbkurs, lärt sig alleftersom. Ska de på fritids baka så har hon även fixat så att de kan baka sockerfritt. Förra julen gjorde hon sockerfri pepparkaksdeg enbart för att vår E skulle kunna baka pepparkakor i skolan tillsammans med de andra barnen och även hon kunna äta dem direkt när de kom ur ugnen. Det kallar jag engagerad personal! Det har känts som om ingenting är för svårt eller krångligt för Johanna utan alls har liksom löst sig... Anledningen till att jag skriver detta är att jag nu har en liten oro för E´s framtida tid på fritids, skolan klarar lärararna super så där har jag inga bekymmer! Johanna har nämligen slutat! Jag är både jätteglad för hennes skulll, då hon ska få en egen liten bäbis, och ledsen för att vi inte längre kommer att ha henne som diabetesexperten på skolan.... 

Då jag arbetar inom samma rektorsområde som dottern går i skolan, är det ju så att rektorn i den skolan som dottern går även är min chef.  Därför vet jag ju att de håller på med anställningsintervjuer för fullt och att E´s klassföreståndare är med på dessa just för att se om det är någon med ansvarskänsla för bs och insulingivande finns. De kan ju knappast anställa någon som vägrar göra vare sig det ena eller det andra :-)

(Ja, dottern har pump. Men hon får inte ge sig själv insulin innan någon har sett att det är rätt dos inställd. Vi har börjat ge henne detta ansvar själv hemma, talar dock om innan hur mycket hon ska ha. Men där är vi inte riktigt i skolan än..)

TACK för mig, HEJ!!!